Rei Trulsson

"Min kamera har ju fotografiskt minne"

Mycket bilder och lite snack


#1


#2


#3


#4


#5


#6


#7


#8


#9

Må väl, kära läsare!



Postat 2012-10-30 17:01 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Lite snack och mycket bilder


#1


#2


#3


#4


#5


#6


#7


#8


#9

Må väl, kära läsare!



Postat 2012-10-29 23:14 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Liten, knubbig och tvåögd

Skaffade nyligen ett mycket välbevarat, begagnat exemplar av den tvåögda spegelreflexkameran från kameratillverkaren Yashica, med modellnamnet "Yashica Mat 124G". Denna modell är en av de sista modellerna som tillverkades mellan 1970-1986. Med det övre objektivet ställer fotografen in skärpan manuellt och med det nedre fångas exponeringen. Kameran har en inbyggd exponeringsmätare.


Objektivet som fångar exponeringen är av typ Yashinon, 80mm och med största bländaröppning på f/3.5. Kameran kan laddas med antingen 120- eller 220-film. Bildformatet kallas för "mellanformat" och är 6 x 6cm. 120-filmen rymmer 12 st. bildrutor, medan 220-filmen rymmer dubbelt så många bildrutor.


På 120-film skyddas filmen mot ljus med ett påklistrat papper längs hela filmen. På 220-filmen finns det inget skyddande papper längs hela filmen, utan endast som start- och slutremsa, fasttejpat i var sin ände. Detta för att kunna få plats med den dubbla längden film på likadan spole, utan att öka den totala tjockleken.

Jag kommer främst att fotografera olika typer av porträtt med 120-film, svartvit, negativ film - Kodak T-Max, med ljuskänslighet 100 ASA eller 400 ASA.  Även om jag tycker det är kul att framkalla negativ film själv, så kommer jag att skicka in färdigexponerad film till Crimson för framkallning. Sedan kan jag skanna in dem själv. Framkallning av 120-film kostar i skrivande stund 82 kr/filmrulle.

Med två nyfikna och lekfulla individer med päls, tänder och klor här hemma, är jag trött på damm, hår och repor på negativen jag själv framkallat tidigare. Så det blir till att överväga varje exponering en extra gång och inte "panga på" som jag gör med min digitalkamera.

Må väl, kära läsare!



Postat 2012-10-28 21:02 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

En adopterad sons berättelse (Del 3 av 3)

Sista delen av min interaktiva dokumentation av det som blivit återberättat till mig med värme och kärlek, av min käre mor. Detta är kortversionen av allt material som kommer att bli en bok.

(Tidigare: Del 1 och del 2)

Avvänjning blev vana

Redan i den senare perioden av mitt första år i det nya hemmet, började jag släppa den hårda disciplinen som jag fick genomlida i barnhemmet. I barnhemmet var det likt militären, kontroll varje morgon. Sängen skulle vara snyggt bäddat och de få kläder, skor och andra materiella ting, skulle vara i ordning och på sin plats.

Min mammas förvåning om hur ordningsam jag var i början, förvandlades till ett himla tjat om att jag skulle plocka upp kläder som jag lagt där jag tog av mig dem. Och att jag skulle samla ihop mina leksaker. Jag blev då ett normalt och tryggt barn.


1979: Mina föräldrar var inte mycket för fotografier, men att de hade äntligen fått en son var så stort och en så viktig händelse, att vi besökte en lokal fotoataljé för att föreviga det hela.

Svenskt namn

Någon gång under mitt första år i Sverige, diskuterade mina föräldrar om jag skulle ha ett svenskt namn. Min pappa var mest positiv till detta, men min mamma tyckte att det vore fel att ändra mitt förnamn i alla fall. Så jag fick behålla mitt förnamn men fick min pappas efternamn. Jag är glad att de valde att behålla mitt riktiga förnamn, för ett av namnförslagen under diskussionen var bl a "Leif".

"Rei" är ett rätt vanligt, japanskt förnamn som kan användas av båda män och kvinnor. Namnet kan tolkas till olika betydelser, samt kan teckenformen vara varierande, beroende av dialekt och region. Jag har sett en hel del olika stavningar av mitt förnamn, t ex i den post jag får eller när jag inte bokstaverar vid förfrågan. Exempel: "Rey", "Raj", "Rej", "Rai" och "Ray". Den bästa jag hittills sett som mottagarnamn: "Truls Reisson". Jag blev imponerad över att Posten skickade posten rätt.


1979: Individuellt porträtt som togs vid samma tillfälle som tidigare bild. Jag var visst en svår modell, men fotografen lyckades överlag rätt bra, tycker jag själv. Dock klantade han till det i kopieringen av bilden till höger, som man kan se i nedre delen av bilden.

Tacksamhet och ödmjukhet

Jag är verkligen tacksam över att jag har ett bättre liv och att jag fick berika de bästa föräldrar jag någonsin kan önska mig. När jag skriver det här, så slår det mig, hur hade mitt liv annars sett ut? Jag har fått och får fortfarande sådan innerlig kärlek av min mamma. Hon berättar ofta för mig och för sina närmsta vänner, hur stolt hon är över den person jag blivit.

Jag önskar att min pappa fortfarande var med oss. Jag och mamma pratar ofta om honom och jag kan se i hennes ögon när hon pratar om honom, att han finns fortfarande kvar hos henne och jag känner likadant när jag är hemma hos henne. Jag fick nöjet att umgås med honom väldigt mycket sista halvåret innan han insjuknade i långt gången cancer. Ungefär i sex månader umgicks vi flera dagar i veckan, medan jag övningskörde. De minnena är ovärderliga för mig och något jag är så tacksam för.

Några dagar innan det hemska samtalet kom från sjukhuset, hann jag lova honom att jag skulle ta hand om mamma såsom han gjort. Och jag infriar det löftet varje dag i tanke och hjärta, samt träffar henne minst en gång i veckan sedan det blev bara vi två.


1979: Min far hette Kaj, min mamma heter Nao och vår familjehund hette Lisa.

Ps. Jag vill även passa på att tacka alla underbara kommentarer och den överväldigande respons jag har fått här av er läsare. Jag kunde inte föreställa mig det här. Tack än en gång

Må väl, kära läsare!



Postat 2012-10-25 22:15 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Min Tindra börjar att bli stor

Mina två älsklingar där hemma förgyller verkligen min tillvaro. De berikar verkligen mitt liv utöver min roll som trogen och ödmjuk tjänare i deras kungarike. Tindra, som i skrivande stund är 5 månader och 9 dagar gammal, fyller dagarna med mycket bus, lek, mys och sömn.


#1. Husses himmelssäng är bästa sovplatsen enligt Tindra.


#2. Katter är mästare på att kunna sova precis var som helst, hur som helst och när som helst.


#3. Tindra har en oproportionerlig lång svans kontra kroppsstorlek. Den är så mjuk och fin.


#4. När Tindra tar en längre paus i alla aktiviteter, så brukar fyraåringen Vera inte vara så långt bort.


#5. Som en kattunge ska vara, så förekommer det mycket bus och lek. Hon har tuggat sönder 5 st kablar till olika elektronikprylar, tuggar sönder post och reklam, samt spridit alla de virkade leksaksmössen, i lägenhetens alla rum och vrån.


#6. När Vera inte sätter yngligen på plats eller lär henne hur man lindar mig runt sin lillklo, så myser de gärna ihop.


#7. Som den fina dam hon håller på att växa upp till, så sker det många pudra-näsan-aktiviteter varje dag. Rätt intressant att observera hur de kommer åt alla partier på kroppen. Roligast är när de ska tvätta halsen eller ovanpå huvudet.


#8. En kattunge sover i snitt 20h/dygn medan en vuxen katt sover i snitt 16h/dygn. Det är ju mer än när man själv var arbetslös.

Må väl, kära läsare!



Postat 2012-10-24 15:30 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 Nästa